Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kampen för lyckan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alice.
Nej, inte alls. Hjalmar är som min bror — men
inte talar man just alltid med sin bror om sina
djupaste inträssen. Ock svartsjuk! Nej, det är Hjalmar
inte alls. Därtill är han för likgiltig.
Karl. ,
Likgiltig! Han lefver dagligen, stundligen i er
närhet —
Alice.
Ja, men han bryr sig egentligen inte om något
annat än sin musik — den är som en mur omkring
honom. Han är inte som jag. — Det är så underligt
med mig, man säger ju, att jag är så begåfvad, men
det kan i alla fall aldrig bli något af mig, om jag
inte har någon, som ’delar mina inträssen.
KARL (kysser hennes händer).
Det har ni, Alice.
Alice.
Ja, inte sant, ni vill bli en riktig vän för mig!
Ock ni ska få se, att jag ska bli en sådan vän för
er, som ni knappt kann tänka er en gång. Jag tror
inte, att ni alls kann föreställa er, hur jag kann uppgå i
den, jag håller af — hur hela min varelse kann samla
sig kring detta enda: att lefva ett värkligt, personligt
samlif med en annan människa.
Karl.
A Alice, när ni talar så — varför skall det vara
omöjligt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
