Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kampen för lyckan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hjalmar.
, Ja — vi har gjort de mest förtviflade försök —
men så djupt oharmoniska är våra naturer, att det
bara ingifvit oss motvilja. Är det därför nu vår plikt
att fördärfva hela lifvet för varandra?
Paula.
Jag vet inte — men Alice var min bästa vän —
jag kann inte göra detta mot henne — ock hennes
barn skulle jag göra faderlöst!
Hjalmar.
Han kann bli faderlös ändå, utan ditt åtgörande.
Hör mig, Paula! Jag vet, att jag handlade fegt, då
jag inte vågade gifta mig med dig af fruktan för
fattigdomen. Jag vet, att du kann ge mig ett bittert
svar — du kann säga: först nu kommer du till mig,
när allt annat sviker dig. (Paula protesterar med en
gest.) Men du säger det inte, nej — ty du har inte
denna misstro ock bitterhet som följer med
onaturliga förhållanden. Du älskar, ock därför törs du ha
denna naiva tro, som inte frågar, inte räsonnerar. Du
törs tro, trots allt vad som talar emot mig, att om
det nu skulle vara mig möjligt att lefva, skulle det
vara med dig. Säg, Paula, törs du tro det?
(Tar hennes händer).
PAULA (drar dem tillbaka).
Å gud — nu, när du talar så, låter det så
möjligt, sä enkelt — men när jag tänker på Alice — på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
