Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kampen för lyckan. Hur det kunde varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tant Emilia.
Ock så förtjust som Alice var i Herrhamra som ung
flicka! Jag mins hur lycklig du var, när du kom hem
från pensionen, ock vad du gjorde upp för planer —
Alice.
Ja, det var då — när jag ännu drömde så stora
drömmar om lifvet. Så länge man kann göra det
behöfver man inte lifvet själft.
Fru Selén.
Jag tycker i alla fall inte, att man kann säga, att
det fattas lif här. På ett stort bruk med så många
arbetare —
Alice.
Ja, ser tant, det är just det, som plågar mig! I
en stad lefver man bara bland sin egen klass — man
kommer aldrig att tänka på, att inte alla har det sä
som man själf. Men på ett sådant här stort bruk —
som egare — där har man en sådan
undantagsställning. Kontrasten är så stor mellan ens eget lif ock
omgifningens. Vad är det inte t. eks. för ett
oerhört svalg, som skiljer mig från all ungdomen här på
bruket, som jag ändå väkst upp tillsammans med ock
lekt med som barn.
Fru Selén ock Fröken Cronström.
Nå, men det är ju naturligt. Hur vill du då —
Alice.
Ibland, när jag går här ensam i parken ock hör
dem på ängen samlas till sång — hela ungdomen —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
