Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kampen för lyckan. Hur det kunde varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som en liten lokomobil i miniatyr — men det är det
visst inte — det är ett stort silfverfat på hög fot, som
förr i värden stod på bordet vid de stora
fästmiddagarna på Herrhamra, när jakttiden började.
Marta.
Det där tycker jag är riktigt rörande, vet du —
riktigt, riktigt rörande. Jag önskar, att jag också
kunde få smälta ned mina smycken för din skull —
ja, det önskar jag riktigt. Jag har en guldbrosch med
en briljant i — tror du man kunde få en liten
lokomobil för den — bara en liten, liten lokomobil?
Ernst.
Anej — du slipper ta dina fattiga små smycken,
ungen min. För nu är vi färdiga. Ock nu kann Alice
snart få igän, vad hon har offrat.
Marta.
Ni har visst haft det förskräckligt tarfligt, stackars
lilla gossen min. Det smakade honom allt, när min
elaka pappa ibland lät öfvertala sig att bjuda honom
på en söndagsmiddag till Lidån.
Ernst.
A — det kann du tro. Den saftiga rostbiffen, du
— nej, vad det läppjades mig i munnen, bara jag såg
den på bordet!
Marta.
Ock när du skämdes att ta andra gången ock så
jag la för dig en stor skifva — ögonen riktigt lyste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
