Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ölands vinter med sina starka röstresurser komma till tals.
Men den är knappast någonting att stå efter, försåvida man
icke är mycket ung och mycket upplagd för äventyr. Visst
spela vindens makter en underlig symfoni con furia. Men
det är ingen eolsharpa som tonar och smeker örat. Snarare
kan instrumentet liknas vid ett orgeiverk med de grövsta
tubor och de gällaste pipor. Detta dock endast, när det är
som värst, d. v. s. när den riktiga Fåken rasar och far fram
som en avgrundsande. Då är det som om hela den
snöhöljda marken vore på ett ständigt glid och det stora
alvaret hade förvandlats till en väldig plattform, där osynliga
väsen trådde en ursinnig danse macabre. Men sådant
händer långtifrån alla vintrar. Under hela sitt liv har
författaren endast två gånger upplevt ett riktigt fåkväder.
De båda prästgårdsskildringarna ha förut varit
publicerade, den förra, Lundgrenska hemmet i Resmo, i samlingen
”Från Smålands och Ölands gamla prästhem”, Lund 1925,
numera utgången ur bokhandeln, den andra, Hornska
hemmet i Repplinge, i Växjö stifts hembygdskalender 1930.
Båda bilderna föreligga här i beskuret skick till
överensstämmelse med miljön och bokens plan i övrigt.
De fotografiska bilderna äro tagna av författaren, där
icke annorlunda angives.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
