- Project Runeberg -  En bok om Öland /
33

(1946) Author: Carl Areskog
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i leran, dör i gipsen, men lever upp igen i marmorn. Så
sant som det är sagt. Får man icke inför det påtalade
missbruket en vision av mörkhyade italienska vagabonder,
som förr i tiden ströko omkring i landet och till billigt pris
salubjödo sina gipskatter och gipshundar och
gipsmadonnor? Cementen är som gipsen i fråga om arkitektonisk
verkan. Skillnaden mellan det i kalksten handhuggna
föremålet, en girland t. ex. med svällande rosor och lediga blad,
och samma ornament i cementgjutning är helt enkelt
oerhörd. Värme och liv i det förra, köld och död i det senare!
Ornamentet, eller vad det nu kan vara, ropar efter livet i
marmorn. Och kalkstenen är marmor — Ölandsmarmor!
— likafullt som vitaste carrara.

Nästa halvmil kryper landborgen närmare kusten,
varefter den liksom sjunker ihop för att endast här och där,
mer eller mindre, låta sig skönjas, såsom vid Grönhögen,
där också en betydande stenindustri bedrives. Härutanför
har man under senare år fångat rikligt med lax. Det ser
nästan ut som om Ölands västkust i detta stycke blivit en
farlig konkurrent till fastlandets. Redan härifrån siktar
man den fagra Ottenbylund, där den kungliga jakten på
storvilt går, när tiden är inne. Även resenären kan
uppsnappa en skymt av hjortarna, om han försiktigt smyger
genom lunden, men märk, mot vindriktningen. Utanför
lunden mot havet till vidtager schäferiängen, där vadare
och simfåglar ha ett eldorado såsom på få ställen i landet.
Hit komma de i oräkneliga skaror till nordens vår och
sommar. Här samlas de i ännu större skaror, när hösten
kommer, för att gemensamt anträda färden till söderns varma
länder. Här står som en stor punkt eller, om man så vill,
ett långt utropstecken, ytterst på udden Långe Jan, Sveriges
högsta och äldsta fyr. Där har han stått med sin lykta
alltsedan Tredje Gustafs tid och lyst väg för havets
färdemän och hjälpt dem förbi dödsfällorna, men tyvärr många,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:08:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acoland/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free