- Project Runeberg -  En bok om Öland /
40

(1946) Author: Carl Areskog
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vallmo och himmelsfärgade blåklint. Olänningen är också
med rätta rädd om sin tångtäkt vid stranden, detta
utomordentliga extra gödningsämne, som han har intagandes på
ägan utan annan kostnad än mödan för upphämtning och
hemforsling. — Liksom västeröver går alvarmarken även
här bitvis ända fram till vägen. I varje fall är det
ingenstädes långt till detta egendomliga stycke Sverige, där inga
skogar susa och inga skuggor falla, där vinden har fritt
spelrum och solen likaså. Här möter den alltid lika glada
Ölandstoken (Potentilla fruticosa) med sitt soliga öga.
Visserligen är den bofast i större eller mindre samhällen
över hela södra alvaret, men på intet annat ställe
förekommer den så rikligt som här. Kilometerlånga sträckor kan
man vandra fram bland idel tokbuskar, som nå upp till
ens knä, alldeles som bland videt i fjällregionerna. Av
skog syns som sagt icke ett spår. Härute höjs således aldrig
det hemska ropet: ”Skogen brinner!” Men stundom
händer det, att man i stället får höra ett annat rop, som är
detta likt: ”Token brinner!” Men ropet väcker icke någon
bestörtning. Man ringer icke i kyrkklockorna för att
tillkalla släckningsmanskap. ”Token får brinna till dess
branden dör av sig själv. ”Token brinner!” Södra Ölands
järnväg går här fram genom tokfält. Glödande kol från
lokets äril har kastats längs banvallen och antänt buskens
torra ris. Elden sprider sig hastigt och förbrinner under
utvecklande av en tjock vit rök, som förs bort med vinden.
Endast stora svarta fläckar längs linjen vittna om
förödelsen. Stackars Tok! Sådant blev alltså ditt öde! Du
begärde dock så litet av livet. Bara ett litet stycke av den
mark, som människan värderar så ringa, och ändå skulle
detta förmenas dig, du som blev till för att i slösande
rikedom från tidig sommar till sen oktober giva ett flor av
varmaste gult, liksom om du lånat färgen från den sol, som
strålar över Ölands alvar!

40

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:08:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acoland/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free