- Project Runeberg -  En bok om Öland /
51

(1946) Author: Carl Areskog
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med övernaturliga krafter och särskilt framstående i
stenkastning. Den stora Folkeslundastenen var Wälters
favoritkula. Den kunde han slunga jämnt så långt som ’hans
hustru med sina givetvis svagare armar kunde kasta de
mindre stenar, på vilka vi se kolossen vila. De båda
makarna utmärkte sig emellertid icke blott för sina tränade
muskler, utan hade också gemensamma intellektuella
intressen. Särskilt brunno de av nyfikenhet att få veta, var
mitten på Öland vore belägen. Undersökningsmetoden var
enkel. Man skulle bege sig till var sin ända av ön och
därifrån kasta projektilerna. Då de nu av erfarenhet visste,
att bådas toppresultat var lika, nämligen omkring 7 mil,
borde således efter all beräkning stenarna slå ned
någonstädes i närheten av varandra. Sedan vore det en lätt sak
att stega ut det korta avståndet mellan nedslagen och
genom en enkel division med två precisera öns mittpunkt.
Alltså samlade jättinnan de mindre stenarna i sitt förkläde
och begav sig till norra udden, under det jätten likaledes
begav sig till den södra med sin kula i hand. Enligt avtal
kastade kvinnan först. En efter en susade stenarna iväg
och föllo ned på samma plats vid Folkeslunda intill
varandra. Nu var det jättens tur. Med kraftig hand grep han
kulan, tog sats och lät den ila iväg. Hur kraftigt greppet
var, kan man göra sig en föreställning om genom en blick
på hålen i stenen.

”Dhe små holen på bemelte sten skall wara efter
fingren, där han hållit hadhe medh fingerändarna,
hwilke hol skinbarligen synas, såsom det wore efter
finger så blifwit eller huggit.”

Alltnog, med svindlande fart beskrev stenen en 7-milabåge,
föll och blev liggande just på de stenar kvinnan förut

slungat.

$I

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:08:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acoland/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free