Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ansenligt, eftersom korset kunnat rida ut så många seklers
stormar. Till kapellets minnesmärken bör ock räknas den
djupa brunnen, sedan långliga tider berömd för sitt vatten.
Allmänt håller man före, att kapellet blivit byggt till S:ta
Birgittas åminnelse, ävensom att det var i Sikehamn hon
inskeppade sig till den bekanta Jorsalafärden. Varken den
ena eller den andra traditionen står sig emellertid inför
nyare undersökningar. Sakkunskapen menar, att kapellet
tillkommit under förra hälften av 1200-talet. Alldenstund
vårt nordiska helgon avled mera än 100 år därefter,
nämligen 1373, och kanoniserades först 1391, kan det icke ha
varit helgat åt henne. Möjligt är däremot, att kapellet varit
helgat åt det irländska helgonet S:ta Brigida (f s500), som
finnes upptaget i helgonlängden för Linköpings stift, vartill
Öland den tiden hörde. I så fall är misstaget genom
namnlikheten lätt förklarligt.
Det bäst bibehållna av de tre minnesmärkena, korset med
sin bönering, så väl bibehållet till och med att det nästan
förefaller ungt efter 800 år, är också det äldsta och fanns
till långt innan kapellet reste sina murar och den heliga
källan fördjupades till S:ta Brigidas brunn. Sannolikt har
det också efterhand haft många föregångare av öländsk
7 kärnek, innan det som monolit stabiliserades för seklerna.
Det är som sagt föga mer härnere, korset, kapellet och
brunnen jämte några fiskebodar vid viken och uppdragna
fiskebåtar på stranden, det är allt, och ändå samlar sig allt
detta till något obeskrivligt ljuvt och rofullt, som kommer
en att koppla av allt som tilläventyrs trycker, när man en
stilla sommardag sitter vid böneringen och blickar ut över
Östersjön med de många fartygen, som komma och gå,
man vet icke varifrån eller varthän — varom man för övrigt
icke det bittersta bekymrar sig — eller man blickar mot
land. Men är det verkligen land, det där man nyss vandrat
fram över! Solröken ligger som dallrande gyllene vågor
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
