Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jämna flygsandsstranden, vars vithet ytterligare ökas
genom blåvita ruggar strandråg (Elymus) står skarp mot
skogen och havet som en milslång månskära i nedan. Skärans
översta horn betecknar emellertid icke Ölands norra udde,
som ligger ytterligare 6 km. längre bort. Innan skogen når
dit, har den hunnit dela sig i tvenne armar, som famna
Grankullavikens ovala vattenspegel med norra fyren som
dekoration upptill, lysande vit om dagen och med svepande
sken om natten. Många av skogens utposter ha i ännu högre
grad här än på västra sidan av de våldsamma vindarna
fantastiskt deformerats. Särskilt är samlingen av förvridna
träd riklig i närheten av Ängegärds udde, d. v. s.
månskärans övre horn. Befolkningen har också betecknande kallat
stället Trollskogen. Den som vandrar här en ljus
månskensnatt, helst medan vinden kommer grenverket att gnissla
och jämra sig, behöver knappast någon ytterligare
stimulans från Dorés illustrationer till Dantes Inferno. Där
kryper en fura längs marken och söker fåfängt resa sig upp.
Där ringlar en annan ihop sig som en fjällig orm beredd till
hugg. Där har en tredje fått gestalten av en människokropp,
som i förtvivlan sträcker armarna mot himlen. Man
kommer ofrivilligt att tänka på den store skaldens ord:
”Jag sträckte ut min hand och bröt en kvist
av en av trädens vridna vassa grenar,
då ljöd ur stammen jämrande en röst . . .”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
