- Project Runeberg -  En bok om Öland /
86

(1946) Author: Carl Areskog
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

psyke: ”skön musik och muntra män”. Musiken, det är
vindens sus i spelande väderkvarnsvingar och skogens gröna
träd, det är flöjttonerna till väders från vadare- och
vildgässtråk, det är lärkornas vox angelica i skyn under
himmelskupolen, det är de blandade jättekörerna under
lundernas lövvalv, alltid med näktergalarna i första stämman. —
Och de muntra männen ombord! Var i landet träffar man
väl svenskar så råppa i tungan som här och i gemen så
kvicka i repliken? Redan på färjan från Kalmar kan
främlingen höra hemvändande ölänningar livligt diskutera
dagens affärstransaktioner på köpstadens bro och torg.
Orden följa så snabbt på varandra att åtskilliga liksom
icke hinna med utan att på ett eller annat sätt stympas och
uttalas med en egendomligt glad och humoristisk röstfärg,
som ovillkorligen kommer lyssnaren att dra på smilbandet.
Tyvärr är dialekten här som annorstädes stadd i utdöende.
Olänningen är munvig. Men han är icke endast munvig i
den bemärkelsen, att han talar fort. Han är också
påpasslig och förstår som få att parera ett hugg, m. a. o. han är
kvick i repliken. Att höra ett par ölänningar med gott
humör munhuggas kan stundom vara en liten upplevelse.
Ett av de äldst bevarade beläggen för denna sport, kanske
rentav det äldsta, föreligger i en visa, som jag hörde sjungas
för över 60 år sedan av en ölandskvinna. Visan har för
längesedan tystnat i allmogemun. Den handlar om Sven
Svinaherde, en något respektlös ung man, som icke har
försyn för en ensam gammal ölandsgummas kanske dåligt
kringgärdade teg och med anledning därav blir utsatt för
hennes förgrymmelse och ordsvall.

”Du kör dina svin över åkern min!”
sa kär’nga. ::
”Det finns väl ingen väg däromkring,”
svarade Svenne den unge. :,:

86

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:08:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acoland/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free