Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tänd lyktan, Långe Jan!
Här seglar Noaks nya ark
mot klangfull ocean.”
Till sagorna om Ölands tillblivelse hör också sagan om
Jätten, som grävde brunn i södra Sveriges vattenfattiga
höglandstrakter. Länge fick han gräva och djupt fick han
gräva, innan han träffade på de ådror, som aldrig skulle
sina. Brunnen med de aldrig sinande källorna blev Vätterns
vattenbäcken, och kalkgruset med en mångfald av
petrifikater, som den väldige slängde ut i Östersjön, blev Öland.
Sagan är tämligen billig. Undras, om det är Sveriges
karta, som varit inspirationskällan. Att Vätterns
vattenspegel är mera än 500 kvadratkilometer större än Ölands
yta, är en sak, som ingenting betyder i sagans värld. Där
är det tillfyllest, om konturerna på långt håll och med
svaga ögon något så när erinra om varandra.
Den vackraste sagan om Öland har dock Selma
Lagerlöf skapat. Bland de många strålande sagobilderna i ”Nils
Holgerssons underbara resa genom Sverige” finns väl ingen,
som överglänser sagan om ”Den stora fjärilen”. Denna saga
bland sagorna, som den stora författarinnan gav i gåva till
alla Sveriges barn, är mera än en saga i vanlig mening,
berättad ej ”blot til Lyst” för de små, utan lika mycket, om
icke mera, för de större och de största, för alla, som icke
kunna frigöra sig från barnsligheten att betrakta skolbänken
såsom ett för alltid övervunnet stadium. Den benådade
berätterskan har med det trollspö, som vart henne givet,
rört vid Ölands själ och blottat något av dess innersta väsen.
Det var en gång . ..
99
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
