Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På den smala trappan till en av de många väderkvarnar,
som i långa rader reste sig på landborgen, sutto två
fåraherdar, den ene en ung ölandspojke, den andre en gammal
man med veka, milda drag och drömmande ögon. ”Det
föreföll, som om kroppen och huvudet alls icke passade
ihop.” Framför dem låg det stora alvaret med sitt vida
perspektiv, där himmel, hav och jord gå över i varandra
och bliva till ett. Det led mot aftonen och dimmorna hade
redan börjat svepa nejden i sitt gråblå dis och suddat ut
konturerna. Den gamle herden hade länge suttit tankfull
och till synes frånvarande stirrat in i töcknet. Om en
stund tar han till orda och berättar för sin unge kamrat och
vän, hur han tänkt sig, att denna underliga ö, som är så
olikt allt annat, kommit till.
Det var en gång för länge, länge se’n . ..
Det var på den tiden, då både människor och djur blevo
mycket större än nu. Allting blev större. Till och med en
fjäril kunde bli ofantligt stor. Bland alla världens fjärilar
fanns det nu en, som var olik alla andra. Den var ”många
mil lång och hade vingar, breda som sjöar” och vingarna
voro ”blåa och silverblänkande och så granna, att när
fjärilen var ute och flög stodo alla andra djur och stirrade
efter den”. Felet var bara det, att den var för stor. Om
den endast hade haft förstånd att hålla sig över landbacken,
skulle allt gått väl. Men olyckligtvis lockades den av
äventyrslusta ut över öppna havet. Den hade icke hunnit långt
från land, innan östersjöstormen började riva och slita i
vingarna. Men sköra fjärilsvingar äro icke till för att illa
hanteras av våldsamma vindar: ”Det dröjde därför icke
länge, förrän de voro bortryckta och bortvirvlade, och då
föll förståss fjärilsstackaren ner i havet.” Där låg nu den
vinglösa kroppen och vräkte i vågorna fram och tillbaka,
fram och tillbaka, tills den hängde upp sig på några
undervattengrund utanför smålandskusten och blev liggande i
91
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
