Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från underlagret. Efter denna metod förfar man sedan
lager efter lager.
I alla lager av nu ifrågavarande avsnitt, den s. k.
ortocerkalken, förekommer, dels på själva ytan, dels inuti blocken
ett större eller mindre antal egendomliga bildningar, som
genast även för lekmannen avslöja sig som petrifikater eller
försteningar. Alla tillhöra de ett slags skaldjur, som
numera icke längre höra till världens levande djurvärld.
Förekomsten kan stundom, såsom exempelvis i bassläget, vara till
den grad riklig att kvarlevorna efter dessa djur ligga, för
att låna Linnés dråpliga beskrivning, ”så tätt som agnar i
groft bröd, at Gud allenast wet, hwaräst så många rara
skahl tagits”. För yrkesmannen betyder emellertid
anblicken av petrifikaterna ingen angenäm ögonfägnad, utan
bara förargelsen. Jag minns en gång, då man på
hyvelbänken i fabriken baxat upp ett större vackert, till synes
homogent block, lämpligt till en förnämligare trappa, lagt
det i vattring och omsorgsfullt pallat under detsamma.
Förädlingen började. Fram och tillbaka, fram och tillbaka
fördes stenen sakta och varligt på den ångdrivna bänken,
alltunder det den angreps av hyvelns vassa tänder, först av
de grövre och sedan av allt finare. Till sist återstod endast
putshyvlingen. Då med ens hörs en skarp smäll, och i
samma ögonblick syns ett fult hål, decimeterlångt och hälften
så djupt, i den nästan färdiga skivan, och bredvid hålet ett
det allra vackraste petrifikat. Hyveln hade vänt upp den
dolda försteningen lika behändigt som när en husmoder
med kniven vänder en plätt på en plåt. Men det
förnämliga trappsteget stod efter malören icke till att rädda.
Petrifikaten, sådana de möta lekmannens ögon, äro
huvudsakligen av två typer, dels långa, linjeraka och trinda,
dels platta, halvrunda och sköldlika. Man har kallat de
förra ortoceratiter (orthos = rät; keras = horn) och de
senare trilobiter (tri = tre; lobos = del, flik) — kollektiva
106
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
