Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
användande av den förut lanserade bilden av folianten
skulle man ytterligare kunna likna detta yngre lager vid :
urkundens första, något illa medfarna uppslag — gamla
folianters icke ovanliga öde. Det ligger där med endast
halva sidan i behåll. Resten gick sannolikt under vid den
stora naturkatastrofen, då inlandsisens väldiga massiv gled
fram över landet och hyvlade bort åtskilligt av landborgens
högsta partier. Hursomhelst, på åtskilliga ställen av detta
kalkstensområde, kanske lättast åtkomligt i
vrakstenshögarna vid Lindby i Persnäs, kan man utan svårighet knacka
fram fullständigt hela exemplar av en liten intressant
trilobit (Nileus armadillo). I regel ligger den hoprullad med
stjärten hårt pressad mot huvudet. Man ser huvudets stora
upphöjda facettögon, den vackert formade stjärtskölden
och mellan dem det elegant ledade ryggpansaret. Det är en
upplevelse att hålla den lilla trilobiten i sin hand och syna
den fina strukturen. Hela djuret har en underbar glans,
som om den nyss kommit från polerverkstaden i Sandvikens
närbelägna stensliperi. Omöjligt tänka sig, att man håller
i sin hand kvarlevorna av ett djur, som dog för minst tre
hundra miljoner år sedan!
Ärmiljon avlöser årmiljon.
Tack vare försteningarna känner man tiden som varit
bättre i detalj än tiden som följer. Om den senare. vet man
bara, att dyn och gyttjan, vari myllret av ortoceratiter och
trilobiter, varom ”berget” berättar, som föddes och levde
och dog och bäddades i grav, efterhand hårdnade och blev
till sten. I kalkbergets mer eller mindre mäktiga lager kan
man avläsa tidevarven och fastställa, att de varit olika
långa, men om deras sammanlagda längd och om vad som
hänt sedan det yngsta kalkstenslagret avsattes, därom
känner man med visshet egentligen ingenting. Tecknen äro
gåtfulla eller inga. Man vill emellertid veta, att den
hårdnande materian i djupet, som en gång skulle lyftas upp och
116
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
