- Project Runeberg -  En bok om Öland /
117

(1946) Author: Carl Areskog
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bli till land, alltså vårt Öland i vardande, blivit utsatt för
ett oerhört tryck från väldiga naturkrafter underifrån.
Från jordens innandöme hade makterna böjt och bänt och
brutit på massivet, dock aldrig så våldsamt som på andra
ställen av vårt rullande klot, där de i ursinne trasat sönder
urberget och kastat styckena högt mot himlen. Sakta och
varsamt lyftes däremot klippgrunden i Östersjön över
vattenytan och blev liggande så gott som oskadad med långa
raka svepande linjer. Att det blev några smärre bräckor
här och var — karstsprickorna på alvaret — kunde väl
icke undvikas och bör icke förvåna i betraktande av det för
sådana händer skäligen sköra materialet.

Äter avlösa årmiljonerna varandra, man vet icke huru
många. Man vet bara, att de måste ha varit många, och
att klimatförhållandena under tiden varit växlande. Ett
nytt fruktansvärt tryck sätter in, denna gång ovanifrån.
Den hemskaste vinter, som någonsin ruvat över vår
världsdel, en vinter, mot vilken Eddans diktade fimbulvinter —
Ragnaröks härold — är ett intet, drager in över Norden.
Istiden kommer. Massor av snö vräkas ned utan uppehåll,
och snön blir till ismassiv på tusen meters mäktighet eller
mer. Isen glider oemotståndligt sakta fram över landet,
under sitt glid smulande sönder och sopande med sig delar
av underlaget eller bärande på sin rygg jättestora, i
ismassan mer eller mindre inbäddade block av bergarter, som den
under färden på ett eller annat sätt stött på och rivit med
sig. Isen hinner omsider Öland och trycker det genom sin
tyngd under vattnets nivå. Också här rycker isen loss
delar av underlaget, som smulas sönder och blandas med
förut befintligt vittringsgrus, väl även med grus från
jättekrossens eget medförda importförråd. Den mäld, som
åstadkoms på detta sätt, återfinna vi i den s. k. moränen.
Men Öland uppvisar också istidsavlagringar av en annan
tyr. L den stora iskrossens (glaciärens) inre bildades
tunn
117

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:08:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acoland/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free