- Project Runeberg -  En bok om Öland /
118

(1946) Author: Carl Areskog
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lar, genom vilka vattnet under enormt tryck forsade fram
med avnötningsgrus. Detta grus blev av grövre kvalitet,
eftersom vattnet spolade bort de finare partiklarna.
Avlagringarna föreligga huvudsakligen i grusryggarna längs
västra landborgen, ävensom i grusfälten på andra ställen.

Emellertid förmådde jättekrossen icke finmala de största
urbergsfragmenten. Som stumma vittnen därom ligga dessa
under namn av flyttblock kringströdda här och var på
alvarmarken och annorstädes. Vem förstår icke genast,
att dessa väldiga stenar måste vara främlingar fjärran ifrån?
Ett gammalt urbergsblock av granit eller gnejs vilande på
den unga öländska kalkstensbädden! Det är ju klart
besked. Icke underligt, att ölänningen aldrig velat kännas
vid dessa massiva block såsom ben av hans ben, utan alltid
betraktat dem såsom främlingar. Arten röjer ursprunget,
liksom tungomålet mannen. Det är väl därför han
fantiserat om gudsförgätna jättar, som i vredesmod slungat
stenarna från andra sidan sundet mot hans helgedomar, men
lyckligtvis icke beräknat avståndet utan missat målet.

I många tiotusental av år håller glaciären Öland i sitt
kalla grepp. Men

”aldrig natt så långsamt skrider
att ej morgon blir omsider”.

Den kalla andedräkten från Nifelheim försvagas. Milda
vindar börja blåsa omväxlande med de kalla, men efterhand
tilltagande i styrka. Isen börjar smälta, men det skulle
dröja än i mångtusende år, innan det tusen meter tjocka
istäcket förvandlats i vatten. Dock, den dagen kom, då
detta var hänt. Täcket låg avhöljt, och befriat från trycket
hade Öland åter intagit sin plats i solen över de lekande
vågorna. Men det avhöljda täckelset hade blottat en naken
jord, som icke bara såg ut som en grift, utan i själva verket

118

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:08:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acoland/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free