- Project Runeberg -  En bok om Öland /
120

(1946) Author: Carl Areskog
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

samma urkund, som för oss avslöjar urtidens djurliv, veta
vi detta. Här och var i klipphällen finnas nämligen sänkor
eller fördjupningar, stundom av ganska ansenliga
dimensioner. Man kan, om man så vill, betrakta dem som av
naturen själv danade vattenreservoarer. On äger många
sådana. En av de mest intressanta är Mossberga mosse i
Högsrums socken på mellersta Öland. Mossens
tillblivelsehistoria är densamma som för mossar i allmänhet av detta
slag. Vinden har sopat ned lättare oorganiska ämnen i
håligheten, ävensom, sedan Öland fått en vegetation, växter
och växtdelar, levande och döda. Största delen av de
nedblåsta växtfragmenten har snart sönderdelats och
tillsamman med de oorganiska ämnena förvandlats till dy, gyttja
eller lera. Detta s. k. sediment har sedan ökats efterhand,
i synnerhet sedan detsamma blivit ockuperat av en alltmer
tätnande vattenväxtvegetation, som däri rikligen fällt sina
vissnade stjälkar och blad. Lager har lagt sig över lager.
På sätt och vis kan man här tala om en upprepning i
miniatyr av proceduren för kalkstensgrundens tillblivelse.
Denna har ju också en gång endast varit gyttja och lera.
Icke alla växtfragment förvandlas emellertid till sediment.
Det händer stundom, att en växtdel, t. ex. ett blad, som av
vinden förts till vattensamlingen, genast sjunker till
lerbottnen och, innan det hinner gå sin upplösning till mötes,
omedelbart täckes av ett nytt sedimentlager och sålunda
inbäddas, under gynnsamma förhållanden så omsorgsfullt,
att det konserveras med en hållbarhet praktiskt taget för
evärdlig tid. Man kan sålunda träffa på blad — eller
avtryck av blad — så väl bevarade att varje liten nerv icke
blott tydligt kan iakttagas, utan under mikroskopet vid
hundra gångers förstoring framträder med en skärpa, som
förvånar. Det är som hade man föremålet levande
framför sig, och dock kan det vara många tusen år, sedan det
myllades ned i det fördolda. Tyvärr är vår kännedom om

120

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:08:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acoland/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free