- Project Runeberg -  En bok om Öland /
145

(1946) Author: Carl Areskog
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lydige”. Under den kunglige byggherrens intresserade
tillsyn växer slottet raskt våning efter våning med salar,
gemak, gudstjänstrum för enskild och allmän andakt,
ekonomiavdelningar, kasernutrymmen och utanverk.
Drottningen dör. Paus uppstår i byggeriet, men snart tar det
åter fart och den väldiga borgen med sina mäktiga torn
och bastioner står till synes färdig, men blott för att inom
kort stympas och raseras av fiendens grova artilleri.

Med vidsynt blick sörjer Johan för skogsbeståndet på ön
och utfärdar stränga bestämmelser till skydd för skogen.
Visserligen kan man icke undgå misstänka, att konungen
med dessa bestämmelser i första hand ser på sitt eget bästa,
d. v. s. närmast tänker på skydd åt ädelviltet,
kronhjortarna, dovhjortarna och rådjuren, som rörde sig i Ölands
lunder och skogar och sedan gammalt hörde till det
kungliga jaktprivilegiet. Men vad vore ett Öland utan varje
tillstymmelse till skog! — Viltet låg nämligen kung Johan
om hjärtat. Ve den som bedrev tjuvskytte i den kungliga
”jaktparken”! Första resan medförde 40 marks böter;
andra resan dubbelt; tredje resan — om det var en
adelsman — konfiskering av hans jordagods; — om det var en
”bonde eller annan ofrälse — han ”haffwe förwärckedt
halssenn”. — Ingen fick ha hund, stor eller liten, ”med
mindre the äre stumpede och affstechte på et been”. —
Annars var konungen sina ölänningar med all nåd och
ynnest städse välbevågen, umgicks med hög och låg icke
försmående att gå in, till och med övernatta, under en
bondes låga tvak. ”Han var”, säger den nyss åberopade
historikern, ”synnerligen älskad av landets innevånare, som ofta
åtnjöto den nåden att se honom på ön och fingo muntligen
anmäla sina behov, vilken förmån sällan hänt denna orten”.
Oläningarna ha visserligen alltid varit ett konungskt folk,
men sannolikt var det för denna ”gemenhets” skull som

10 — Areskog, Öland. 145

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:08:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acoland/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free