Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som ett motstycke till Smålandssången, ”Röd lyser
stugan”, nära nog med tvillingsdrag, står Oda Bergs
Ölandssång, ”Blått lyser sundet”.
Blått lyser sundet och österhavs vågor
slå emot stranden av vindarnas ö.
Skyarna skimra i gyllene lågor —
sol uti purpur sig lägger att dö.
Skönt är vårt Öland. Här vilja vi bygga
stugan på doftande alvarets grund,
plöja vår åker och skörda den trygga,
kasta vårt nät i det fiskrika sund.
Se, huru fåglarna sträcka om våren!
Hör, hur det myllrar i myren av liv!
Näktergalssången, som tonar i snåren —
måsar, som reda sitt bo under kiv!
Öland de längtat, från soliga länder
skynda de hit över land, över sjö,
söka på vidder, på skär och vid stränder
åter sitt rede på ”fåglarnas ö”.
Längtan till havet, det bor i vårt sinne,
arv utav tidernas vikingatåg.
Aldrig går Öland dock ut ur vårt minne,
åter till hembygden drages vår håg.
Kärt är vårt Öland med lundernas grönska,
borgen, som kröner vår älskade ö.
Äter till viddernas alvar vi önska —
där skall den redas, vår grift, när vi dö.
Ute i världen är ofred och fasa —
än på vårt Öland är vila och ro.
Om under vintrarna stormarna rasa,
171
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
