Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från rosorna på strand.
Jag är en öländsk lättmatros,
och havet är mitt land.
Knappast föll det någon sångare in att ägna de öländska
väderkvarnarna någon uppmärksamhet under deras
stormaktstid, annat än när de imponerade genom massverkan i
landskapsbilden. Men nu, när de gjort sin tjänst och måste
gå efterhand, och en och annan får en prolongerad höst,
tack vare underhållet från någon oskyld utomstående,
korporation eller enskild, utan krav på vederlag i nyttig
produktion, nu har även en gammal grå solitär vederfarits
äran. Själva kungligheten har uppvaktat. Prins Wilhelm
sjunger:
Där står en gammal väderkvarn på åsen,
där alvarslätten stupar trappstegsbrant.
Men ingen nyckel rasslar mer i låsen,
och det var längesedan mjölnarpåsen
stod fylld och svällande på tröskelns kant.
Och aldrig mera knarra hjul och ringar,
när kvarnstensblocken mala bondens gryn.
Hur hårt än stormen pressar, aldrig svingar
den runt ett kors av fyra brustna vingar,
som hjälplöst sträcka armarna mot skyn.
På taket gnisslar flöjeln över gluggen,
där enligt folktron än en månskensnatt
man kan få se liksom i marmor huggen
en vit figur med mjölet kvar i luggen —
ty gamle mjölnarn spökar rent besatt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
