Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en ny människa och förunnades en rofylld natt i den
idylliska prästgården. Före avresan till Kalmar uttalade han
också sitt erkännsamma tack till den gamle kyrkoherden
och förärade honom såsom nådevedermäle en snusdosa av
guld. Efter ankomsten till residensstaden behagade
konungen ytterligare betyga sin tillfredsställelse med
gästfriheten inför biskop Wallenstråle, som i sin tur därom
skriftligen meddelade sin kollega i Linköping, att ”den gamle
kyrkoherden i Resmo hade velat göra sig förståndelig, så
att man var fullt belåten med honom och hans hospitalitet”.
Försörjningsförhållandena i prästgårdarna ha sedan den
tiden högst väsentligt förändrats. ’Då utgick prästens lön
helt eller till största delen in natura. Sålunda hade
kyrkoherden i ett av Ölands förnämligare pastorat för 100 år
sedan att, förutom bostället, i lön från varje hemman i
församlingen uppbära: ”4 tjog rågnekar, 10 nekar vete, en
rågad häck korn, en mark smör av varje ko på gården, ett
tiondelamm, en gris, en gås år efter annat, så att ett
tiondekreatur avlämnas varje år, 3 kappar korn för fisket, ett
matskott vid jul, en tjog ägg vid påsk, ett kördagsverke av
matlaget, ostmjölk, påsköre och dukpenningar 25 öre
riksgälds av matlaget.” Nog fanns det alltså mat i huset, och
” man förstår så väl, varför visthusbodarna voro så rymliga
och omsorgsfullt förvarade mot vinterns köld och
sommarens hetta. Länge brukade prästen själv sitt boställe. Var
han bondson — och Sveriges prästerskap rekryterades till
största delen ur det fjärde ståndet — kunde han ju tänkas
äga goda förutsättningar för att med framgång kunna dela
sin tid mellan pennan och plogen, i synnerhet som något
tjänareproblem den tiden egentligen icke fanns till.
Annorlunda kunde det gestalta sig för de kyrkans tjänare som
härstammade från de tre övriga stånden. För en sådan präst,
om han nu var helt obevandrad i eller saknade fallenhet för
bedrivande av jordbruk, fanns ofta ingen annan råd än att
197
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
