Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1700-talet kan man möjligen göra sig vid åsynen av
prästgården i Resmo, som fastän senare påbyggd har åtskilligt
kvar av den gamla.
Efter dessa mera allmänna betraktelser kan det vara
lämpligt att söka fånga några glimtar av livet i vardag och
fest i de öländska prästgårdarna sådant det tedde sig för
30 år sedan och dessförinnan. Av de många som stå
författaren till buds väljer han endast två, prästgårdarna i
Resmo och Repplinge, den förra under prosten Johan
Martin Lundgrens och den senare under prosten, doktor Johan
Peter Horns tid.
Att valet stannat vid dessa två, beror dels därpå, att
hågkomsterna från dessa prästhem för författaren
framstår särskilt levande och mest fasetterade, dels därpå, att
båda hemmen, i så mångt och mycket varandra olika, likväl
innerst inne voro lika i andens enhet. I ena fallet var
husfadern, son av en ölandspräst, den i allehanda praktiska
värv förfarne och med styrandets nådegåva rikt utrustade
mannen, som i hållning, drag och åthävor mest motsvarade
den bild man gärna gör sig av en forntida öländsk viking.
I andra fallet var han en mild och ödmjuk tjänare i
vingarden, en spekulativ ande, skolad genom umgänget med
Plato, Xenofon och de andra klassikerna. Prästerligt
påbrå hade han icke. Men han var en ättling av de arbetets
ädlingar, som Gustaf Adolf inkallade till landet att förädla
våra svenska urbergs härliga malm. Själv var han son till
en smed, som var vida berömd för sin skicklighet i att
tillverka de vassaste knivar. För Johan Peters del betydde
väl detta ingenting. Men visst är, att sonens vingårdskniv
skulle komma att tillverkas av en ännu ädlare metall och
hamras och härdas i en annan brand och ett annat bad,
Horebs eld och Siloas vatten. Ett helgon var han, ”Fader
Horn”. Det namnet gavs honom av biskop Eklund — och
vem har som han pejlat andelivet i Sveriges kyrka! — Men
200
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
