- Project Runeberg -  En bok om Öland /
231

(1946) Author: Carl Areskog
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

eller bild för att uttrycka sin beundran. Helst griper han
till liknelsen och fantiserar om ”små knubbiga barnahänder
som doppat fingertopparna i renaste guld”. Fuktig
betesmark och dito alvarvidd har vid denna årsens tid bestått sig
med ett lysande, rosenrött täcke som sträcker sig så långt
ogat kan se. Vipan som rett sitt enkla näste därute direkt
på tuvan eller under en liten tokbuske, borde kunna dämpa
sin ängsliga klagolåt, om hon förstode sig på all färgglädje
runt boet. Rödvivan håller som sagt till på fuktig,
vattensjuk mark som från jordbrukssynpunkt icke är mycket värd
och därför aktas litet eller intet. Men Rödvivan håller till
godo med vad andra rata och gör vad hon kan för att skyla
över eländet. Hon kläder ju själv den sjuka marken i
rosenrött! Någon gång kläder hon sig i renaste vitt, men det
händer så sällan och måste bero på alldeles säregna
förhållanden. Stundom ser man hennes gestalt missbildad —
beror det månne på undernäring eller otjänlig kost i den
sjuka marken? — Det är som hade hon fått
ryggradskrökning, hon blir förkrympt, får ingen stjälk, utan hela
blomsamlingen kommer fram alldeles intill marken. Men
icke tycks hon vara ledsen för det. Hon blommar lika rikt
och lika vackert — sannerligen, är det icke som om hennes
blommor fått en ännu varmare färg, än den hon skulle
haft, om hon fått stå bland sina färdiga systrar och svanga
på höga slanka stänglar!

Naturligtvis får i detta sammanhang icke glömmas den
strålande blomman, som fått namn efter Afrodites älskling,
Adonis, Våradonis (Adonis vernalis), hos oss hemmahörande
endast på Öland och Gotland. Det är icke många Floras
barn som i prakt kan tävla med vår Adonis. Den stora
blomman, omgiven av det finaste gröna bladverk, lyser som
en sol med en glans så intensiv att man tycker sig förnimma
jämväl värmevågor strömma i strålglansen. Guldet,
glansen, de brunröda knoppfjällen och den mjuka, mossliknande

231

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:08:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acoland/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free