Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
namn, som lätteligen låter sig försvenskas och som är
blomman värdigt. Hans latinska beteckning betyder nämligen
Venussko, alltså den näpna lilla sko, som passar för
skönhetsgudinnans vackra fot. Det namnet duger! Ty, vilken
underbar liten sko! Ombhöljet liknar glänsande guldgult
råsiden, inuti fodrat med samma skimrande material i vitt
och med sömränderna i botten av blodrött silke! Tungan
som hänger elegant krökt över skons öppning tycks vara
av mjukaste vit sammet, och skobanden (hyllebladen),
rödbruna och korkskruvsvridna, hänga behagfullt tillreds för
att knytas kring den skönas vrist. — Vem vågar klandra
den som böjer knä inför skon som skönhetsgudinnan tappat
under sin lustvandring genom lunderna? — Men låt den
vara! Bered även andra möjlighet att få glädja sig åt den
sällsynta uppenbarelsen!
Och dock, det finns ännu en i gratiernas trio. Hon är
icke högrest och älskar aldrig att hålla sig framme. Hon
tycker bäst om att hålla till, där människan sällan sätter
sin fot, för att få vara i fred. Där människan går fram,
försvinner hon snart — vad det nu kan bero på, antingen
att man torrlägger jorden, där hon har sitt hem, eller låter
lien gå i en förtid som icke passar henne, eller hon rentav
faller offer för rovriddare. Med bitter sorg måste man
konstatera, att hon hör till ett döende släkte. Den som
skriver detta såg dock de båda senaste somrarna en hel
undanskymd orkisäng alldeles översållad med den underbara
Salepsroten (Anacamptis pyramidalis). Det var en syn som
trotsar all beskrivning. Tekniken har kommit långt i våra
dagar, men ännu har ej ens det yppersta planschverk
lyckats återgiva en verklighetsbild av klenoden. Ty som
skimrande ädelsten är den, någonting mellan granat, rubin
och ametist, men icke kall såsom dessa, utan varm och
värmande. Det är som om varje enskild blommas läpp
vore sammansatt av oräkneliga små ljusbrytande fasetter,
242
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
