- Project Runeberg -  En bok om Öland /
245

(1946) Author: Carl Areskog
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skall representera Öland, borde vara utesluten. Här givs
egentligen intet val. Ölands Solvända är de facto
Ölandsblomman.

Låt oss träda henne närmare in på livet! Vi ställa alltså
färden till alvaret en dag på försommaren-i början av juni.
Det är som om den förut skenbart nakna hedmarken höljt
sig i gyllenduk av miljoner sinom miljoner Solvändor. Med
sitt skummer hälsa de främlingen som far vägen fram längs
landborgen. Lämnar han fordonet och vandrar ut på
stengolvet, skall han kunna tillryggalägga mil efter mil bland
idel Solvändor. Under natten ha blommorna sovit med
slutna kalkar böjda mot marken. Men i samma stund
dagens stora ljus tändes i öster, och strålarna svepa in över
havet och alvarvidden, vakna alla Solvändorna på en
gång. I ett och samma ögonblick ha de oräkneliga
skarorna lystrat till solsignalen och vänt sig mot öster, öppnat
sina kalkar och hälsa med utbredda kronblad sin vän,
himladrotten. Från den stunden kunna de icke lämna
honom ur sikte. Oavvänt följa de honom. Vid
middagstiden, när solen står i zenit, står också Solvändan rakt mot
himlen med alldeles tillbakaslagna blomblad. Det rentav
förefaller som hade hon kommit i extatisk darrning. Men
det är nog bara vinden som nästan omärkbart drar fram
längs heden, eller varmluften, som stiger från den
upphettade hällen och som nu i förening komma de små
blommorna att dallra, där de hänga på sina hårfina, rubinröda
skaft. Först när dagen är lyktad och solen försvunnit i
väster bakom landborgens rygg, sluter Solvändan sitt öga,
lutar sig mot marken, somnar och sover för natten. Men
skulle det hända, att solen följande morgon skyms av moln
och dagen blir mulen, skall Du icke kunna känna igen henne.
Hon är sig icke lik. Hon bara står och hänger av saknad
och sorg.

Detta är Ölandsblomman! Blomman som förälskat sig i

245

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:08:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acoland/0289.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free