Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är så grym. Den står ständigt och lurar på småkryp, som
den fångar och äter upp. Giv akt på de gulgröna, i kanten
inrullade bladen! Overallt på den klibbiga bladytan synas
små svarta punkter. Det är resterna efter små flugor, som
fått sätta livet till. Bladen kunna liknas vid listigt utlagda
snaror, som de arma små kräken fastnat i. Bladskivorna
äro nämligen tätt överdragna med mikroskopiska körtlar,
som avsöndra en klibbig och söt saft, alltför frestande för
de små kringflygande varelserna på deras
provianteringsfärd. De slå sig ned för att njuta av honungen, men fastna
och dö. Tätörten suger i sig innanmätet, och vad som
icke duger och den icke vill ha lämnas kvar. De svarta
punkterna äro således blott dystra minnen efter tragedierna.
Tätörtens blomma ser dock så oskyldig ut. Hon är
verkligen vacker både till form och färg, mörkt violettblå med
nästan svartvioletta partier och en vit ullsudd i svalget.
Från min ungdom gömmer jag en oförgätlig syn från en
solvarm, stilla julidag. Det var vid Klosterholmen i
Hornsjön på nordligaste delen av ön.. Färden dit hade företagits
med en liten jolle. Holmens rika trädvegetation nådde ända
ned i strandkanten och grenarna hängde ut över vattnet.
Kring alla grenar slingrade sig Skogsvindan eller
Snårvindan (Convolvulus sepium) högt upp, och hennes stora, vita
blomtrattar stucko fram överallt — och syntes som darrande
spegelbilder djupt nere under vattenytan. För
pojkfantasien tog upplevelsen gestalten av en färd på Amasonfloden
med lianer klättrande i skyhöga träd längs stränderna.
Förmodligen var det någon indianbok som förmedlade
visionen. — Vid västkusten av mellersta Öland kan man få se
denna konvolvel, stundom i tätaste bestånd.
Den förtjusande vackra Hornsjön med lövskog på södra
och barrskog på norra stranden är tyvärr icke längre vad
den varit. Genom sänkning för ett 40-tal år sedan har den
förlorat mycket av sitt behag och mist många idyller.
254
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
