Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grävt sig ned i den. Men ett ofattbart mirakel tycks det
vara med alla dessa, som tillsynes stå på nakna kalkberget
med endast .några centimeters mylla kring sina fötter. Deras
vita vackra flor erinrar om trädgårdarnas Bukettgräs som
ju också det är en Gypsophila. Bland tokbuskar och annan
lägre risvegetation träffar man här och där de båda
Sandliljorna, den Greniga eller Kalkliljan (Anthericum
ramosum) och Stora Sandliljan (Anthericum liliago), den senare
en verklig miniatyrlilja, med resning som en lilja,
halvmeterhög och doftande, och med nästan dubbelt större
blommor än Kalkliljans. Den förnäma ädlingen har dock
något högre anspråk på komfort än anförvanten och håller
därför helst till på utägorna till en alvarby söderut.
Var man än sätter sin fot på denna underbara mark med
dess hälsobringande luft för lungor och hals och vila för ett
upprivet nervsystem, konfronteras man med en blomma
som ovillkorligen väcker ens intresse. Främlingen, från
södra och mellersta Sverige tycker sig vilja känna igen den,
men kan icke komma till rätta med namnet. Det är något
som konsternerar honom. Hemma har nämligen växten
gula blommor, och här har den röda. Det är emellertid
-Gétväpplingen (Anthyllis vulneraria) som dock på Ölands
— ävensom på Gotlands — kalkstenshedar uppträder med
en alldeles särskild typ som har blommor i alla tänkbara
färger, vitt, gulvitt, gult, mörkgult, gulrött, ljusrött,
cinnoberrött, scharlakansrött, mörkrött o. s. v. förutom alla
strimmiga färgformer. När den schweiziske
naturforskaren Gesner på 1500-talet beskrev växten, kallade han den
Vulneraria, ett namn, som skulle kunna försvenskas med
Sårläka, så kallad därför, att den av allmogen betraktades
som en liten husläkare, nära till hands att anlita, när någon
blivit sårad. Linné bibehöll namnet, när han upprättade
sin stora mantalslängd över Floras alla släkter och enskilda
medlemmar. Artens röda former, förtjusande vackra, där
259
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
