Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLOF RUDBECK DEN ÄLDRE 15
det viset, kunde en ärlig karl icke skrifva något nyttigt,
och han skulle själf vara galen, om han tilläte sina
kolleger sitta till doms öfver sina skrifter. Och han
tilllade spetsigt, att om man fann skriften förarglig så
gällde detta ju ock om bibeln, hvilken ändock ingen
därför förkastade. I sin hetsighet gick han så långt, att
han yttrade, att därest den ena fakulteten finge sålunda
regera öfver den andra, kunde man lika gärna göra
pojkar till professorer, och det vore då bättre att rifva
sönder eller bränna upp hvad man författat.
Motståndarne skulle gärna beredt honom samma öde som
Hoffwenius, men de ryggade ännu tillbaka för att antasta en
så farlig och mäktig motståndare.
Det var emellertid af allt klart, att hans ställning
var försvagad och skulle falla, då en kraftig stöt
träffade den. Denna kom omsider, då universitetets
försämrade ekonomi väckte allmän oro. Det var egentligen
Rudbeck och hans höge beskyddare, kanslern, som buro
skulden, att den ekonomiska jämvikten rubbats. Bägge
voro lika intresserade för att vidga universitetets
verksamhet och hade varit lika ifriga att utan vidare sätta
hvarje nytt projekt i verket. Den sangviniske och
lättledde kanslern hade med sitt lätta sinne sällan klar blick
för följderna af de steg han tog; så länge solen lyste
tog han sakerna lugnt och bekymrade sig föga om
morgondagen. Det var samma fårgå-system som den
aristokratiska regeringen använde i statshushållningen, man
tog på det håll, där händelsevis något fanns för att lägga
på det, där det fattades. Den lika liflige, men kraftfullare
Rudbeck åter, som aldrig var förlägen om utvägar,
litade på sin energi och sin stora förmåga att reda sig 1i alla
svårigheter. Bägge hade under de goda åren med deras
rikliga inkomster ej tvekat att, visserligen i bästa
afsikt, för de talrika byggnaderna förbruka alla öfverskott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
