Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLOF RUDBECK DEN ÄLDRE 17
elefanters rygg, för att, sedan otacksamheten lagt sten
på börda, stå ut med allt hvad han för universitetet burit.
Med utgången af denna sammandrabbning var hans
stora inflytande inom wuniversitetet brutet och
möjligheten af ett hans fruktbringande samarbete med
kollegerna för lång tid afskuren. Hade han varit en svag
och känslig natur, hade han kanske tagit skada för lifvet
af denna stora olycka. Men han var alltför spänstig och
Hiffull, för att brytas af en motgång, om än aldrig så
bitter. Och kärleken till universitetet satt lika djupt i
hans själ, ehuru han naturligen ej kunde uträtta lika
mycket, sedan det förtroliga bandet mellan honom och
kollegerna en gång sprungit.
Det var dock blott för ett ögonblick som kanslern
1 farans stund försköt sin skyddsling. Det goda
förhållandet dem emellan återställdes hastigt och Rudbeck var
snart, lika starkt som förr, 1 besittning af förmannens
förtroende. Men olyckan var, att han ej återvann och ej
heller gjorde något för att återvinna sitt forna
inflytande hos kollegerna. Härigenom kom något falskt öfver
hans och kanslerns ställning. Denne fick en skef
uppfattning af universitetsförhållandena genom att inrymma
sin oansvarige rådgifvares, Olof Rudbeck, i privata bref
uttalade åsikter mera gehör, än han gaf universitetets
offentliga framställningar. Och Rudbeck, som alltmera
drog sig från universitetslifvet och därigenom kom att
sakna säker kännedom om hvad som därinom passerade,
kom alltför ofta att framställa förhållandena för kanslern
i en oriktig dager. Med sina kolleger åter stod han
fortfarande på spänd fot, de hvarken kunde eller ville förstå
hvarandra. Han var af naturen retlig och nu alltför
: retad att kunna lugnt och opartiskt bedöma personer
- och förhållanden. En sådan obetydlighet som att
konsistoriet ej ville antaga en vaktmästare, som han ansåg
Heimdals folkskrifter n:r 85, Olof Rudbeck den äldre. ’ 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
