Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 CLAES ANNERSTEDT
spirerat. I detta häfdades att professuren i
naturvetenskap borde hafva sitt rum i den medicinska fakulteten,
ty studiet af naturen kunde ej skiljas från studiet af
människan, som blott var en del af den förra.
Naturvetenskapen och medicinen arbetade efter samma
förutsättningar. Det vore ingalunda företrädesvis 1 böcker, som
dessa vetenskaper studerades, och de uppbyggdes ej med
hårfina metafysiska distinktioner, utan de utvecklade
sig ur en ständig iakttagelse och jämförelse af
naturföreteelserna; naturen vore att betrakta som deras bibel.
De kunde därför ej bindas af auktoriteter, friheten vore
deras lifsluft, och för dem, såsom för den enskilda
människan, gällde utvecklingens lag. Visserligen ledde
naturvetenskapen sig, lika väl som teologien, tillbaka till
Gud som sin yttersta källa, men deras vägar vore ej
desamma, ty naturstudiet vore i första hand en
erfarenrhetsvetenskap. Af ett ärligt sådant studium kunde den
rena läran aldrig hafva något att frukta. Tvärtom, som
de öppet sjöngo ut, hade den skolastiska filosofien, som
var en vanartad dotter af det ursprungliga aristoteliska
systemet, användts af påfvedömet att försvara allehanda
vantro, vidskepelse och människofunder. I djupet gällde
den väckta striden tankefrihetens sak, men hvarthän ett
undertryckande af denna frihet ledde, det visade första
blick på Spaniens och Englands olika öde. Den förra
en gång så mäktiga och för sina rikedomar ryktbara
staten hade nu sjunkit ned i fattigdom och mörker, den
lilla brittiska ön åter hade lyft sig upp till icke anadt
välstånd och hafvens härskarinna. Skulle man så
förfara hos oss som prästerna önskade, blefve följden däraf
endast ett nytt barbari. Mot det häftiga ropet, att
nyheter alltid voro farliga, satte Rudbeck kvickt en
erinran, att så hade det ock en gång sagts om Luthers
lära, och dock: vore den ej annat än Kristi ursprungliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
