- Project Runeberg -  Olof Rudbeck den äldre /
43

(1905) Author: Claes Annerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OLOF RUDBECK DEN ÄLDRE 43

döfvades till en början af det allmänna jublet. Och
Rudbecks tro stod ej att af något rubba, hans naiva
själfkänsla såg 1i anmärkningarna blott uttryck af afund,
okunnighet eller bristfällig uppfattning. Väl tio
gånger, mente han, skulle hans bok genomläsas, innan man
finge börja kritisera den, och väl tjugu gånger, för
att man skulle riktigt förstå, huru alla skälen hängde
tillsamman. Det var dock väl mycket begärdt äfven på
en tid, då folianter ej verkade mer afskräckande, än
oktaver 1 våra dagar, och då latinet var alla lärdes
modersmål. Föga anade han då, att ej lång tid skulle
förflyta, innan den lärda världen likgiltigt sköt
jätteverket åt sidan, och att den dag skulle komma, då ingen
längre ville eller förmådde genombläddra de digra
folianter, på hvilka han nedlagt så mycket arbete. De
kommo att undergå samma öde, som så många af våra
forna kämpastenar, hvilka fallit omkull och gräft sig
djupt ned i jorden och på hvilkas nötta, mossbelupna
inskrift vandraren likgiltigt trampar, utan att ana,
hvilken historia ligger begrafven under hans fot.
Egendomligt är att iakttaga, med hvilken
ömtålighet Rudbeck värnade om sina antikvariska spekulationer.
Efter som tiden gick, ansåg han sig nästan äga monopol
på att syssla med den saken, och att intet finge utgå
i den vägen, som ej varit hans censur underkastadt, i
ingen händelse något, som stred mot hans lärosatser. 1673
tvingade han sin kollega, historikern C. Örnhjelm att
bedja om ursäkt för en försmädlig hänsyftning på
Atlanticans funderingar. Sexton år senare fordrade han,
att en student, som i sin disputation fällt ett tämligen
oskyldigt uttryck, som endast med en hårdragen
tolkning kunde tolkas som angrepp på Rudbecks åsikter,
skulle indraga sin disputation och förlora sitt
stipendium. Och 1698 afstyrkte han tryckningen af Messeni

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:08:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acorudbeck/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free