Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLOF RUDBECK DEN ÄLDRE 67
och andra voro ej mindre benägna att på hans starka
skuldror skjuta öfver allt möjligt. Det finns därför
knappt något slag af arbete hvari han ej tagit del, från
utredningen af universitetets ekonomi eller ett
vetenskapligt spörsmål ända ned till det enklaste
hvardagsgöra, som att köpa bräder, spik, laga gator m. m. Det
var fullkomligt riktigt hvad efter hans död rådman
Olof Siljeström sjöng i sin visa om honom: »Allt hvad
som ’skulle göras det gjorde han 1i stan.» Knappast
skulle väl dock någon tro, att det gick så långt, att
hans hjälp äfven togs i anspråk på kökets område, och
dock är det så, hvilket följande lilla tidsbild tydligt
visar.
- En polsk palatin hade år 1699 infunnit sig i
Stockholm med uppdrag till konungen och därunder äfven
uttryckt sin önskan att begagna tillfället för att se
det ryktbara Uppsala, hvars namn genom Atlantican gått
öfver världen. Kanslern skref till Rudbeck och bad
honom att jämte rector illustris, den unge grefve Carl
Gyllenborg, draga försorg om ett värdigt mottagande af
främlingen, till hvars bostad han upplät sitt eget stora
stenhus i Uppsala. Gästen kom fram på natten till
staden, men trots den sena timman gick bud till den
sjuttioårige professorn för att väcka honom, »och då», skrifver
han humoristiskt i sitt bref till kanslern, »kostade det
på gamle Rudbecken, att han skulle släppa sin goda
gumma ur sin famn att vid midnattstid koka och sjuda».
Det var dock en rik ersättning för mödan, när han på
middagen i domkyrkan föreställdes för den förnäme
gästen, och denne i sin förtjusning öfver att se framför
sig den ryktbare Atlanticans store författare hälsade
honom med samma vördnad och titlar, som hade han varit
en romersk kardinal. »Han höll en sådan parentation
öfver mig, att jag icke behöfver någon efter min död»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
