- Project Runeberg -  Olof Rudbeck den äldre /
68

(1905) Author: Claes Annerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

68 CLAES ANNERSTEDT

skref Rudbeck, »och han besmorde mitt hufvud med så
ymnig balsam, att det flöt som på Aron ur hufvudet
ned uti skägget.» Den middag Rudbeck anordnat
gjorde honom heder. Den räckte i fem hela timmar, och
uppassningen bestreds af tolf de längsta studenter
Rudbeck kunnat uppleta, alla, efter hans uppgift, klädda
i skägg, som på gamle lagman Torgnys sätt räckte ända
till knäna. Under hela middagens förlopp spelade en af
Rudbeck arrangerad taffelmusik, bestående först af
lutor med viol-amour och basviol, sedan af tolf violer och
en clavecymbal och sist en hel kör af håboar. För hvar
och en af de oändliga skålar, som efter tidens sed druckos,
lät Rudbeck aflossa skott ur de 16 kanoner han uppställt
nere 1i kanslerns trädgård, och han berättar härom med
förnöjelse: »När jag lät höra smällarna af mina
läderstycken, som en gång nära nog skrämde kejserlige
ambassadörens fru, så att hon nästan svimmade wunder
middagen, så kunde dessa polske herrar väl tänka huru
våra stora metallpjäser skulle dundra.» Välfägnaden var
så grundlig, att den gamle palatinen kände sig efteråt
tämligen indisponerad under utfärden till Gamla
Uppsala, hvars härligheter han naturligen måste beskåda.
Dessförinnan hade han dock med klassisk vältalighet
tolkat sin tacksamhet mot den ryktbare lärde
arrangören och öfriga värdar, med så öfversvallande välvilja,
att, som Rudbeck skrifver, »jag vet inte om min hustru
hafver kysst mig så mycket på ett år som han och .hans
hofmarskalk gjort rector illustris och mig samt några
oaf de andra professorerna.»

Det var dock ej slut härmed. Ty när den förnäme
gästen återvändt från sin utfärd, ville han ej afresa,
utan att hafva först aflagt afskedsvisit hos gamle
Rudbeck. Det skedde vid sjutiden på kvällen, då efter
tidens vana denne just höll på att gå till sängs. Här var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:08:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acorudbeck/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free