Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 CLAES ANNERSTEDT
ken inom- mindre än ett dygn förvandlade största delen
af Uppsala stad till en rykande grushög. Långvarig
torka och en varm förvår hade af de talrika trähusen
gjort idel fnöske och tunder. Inom några timmar var
därför staden öster om ån blifven till ett enda eldhaf;
det var nästan, beskrifver Rudbeck själf, som hade eld
regnat af himmelen. Hans eget hus, som genom sin
konstruktion af järn och tegel ansågs nästan brandfritt,
gick med de öfriga upp 1i lågor, och på samma gång
alla hans dyrbara samlingar och största delen af hans
arbeten. Resten af dessa jämte alla sniderierna till hans
botaniska verk, hvilka för större säkerhets skull
förvarades i domkyrkan, delade hennes öde. Ty elden
hade kastat sig öfver ån, förhärjande allt i sin väg intill
slottsåsen samt slutligen tändande såväl den stolta
Vasaborgen som den ärevördiga domen. Ännu stod
Gustavianum orördt, gömmande inom sina murar universitetets
största skatt, det dyrbara biblioteket, men hettan från
den brinnande kyrkan tycktes i längden göra dess
räddning omöjlig. Till all lycka föll i farligaste
ögonblicket en stark regnskur och detta i förening med att
vinden ej låg på, räddade Gustavianum och därmed den
lilla stadsdelen Fjärdingen.
Hvem känner ej den gripande, af skalden
odödliggjorda sägnen om gamle Rudbecks kamp mot det rasande
elementet, där han högt på Gustaviani tak stod omhvärfd
af rök och lågor. Någon äldre källa för uppgiften har
ännu ej kommit i dagen, men osannolik förefaller den
visserligen icke. För en sådan natur som Rudbecks var
platsen alltid midt i den hetaste striden, och hvart
skulle han väl, sedan hans eget hus gått upp i lågor,
hafva styrt sina steg, om ej dit, där faran var som störst
och det gällde att rädda universitetets dyrbaraste
klenod. Att hans tankar under olyckan mera varit riktade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
