Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om samhällsklasser och lefnadssätt under förra hälften af 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på egna förtjänster, nedärfd ära, stora jordbesittningar, ett
ej obetydligt mått af bildning och stor praktisk duglighet.
Och adeln var i själfva verket ej blott rikets första stånd,
utan ännu hardt när dess enda stånd i högre politisk mening.
Att denna adel skulle skjuta upp med fart under
sådana förhållanden, som Gustaf Adolfs regering skapade,
och under de hvälfningar som det stora europeiska kriget
framkallade, var naturligt, men förvånande är i alla fall
att se den styrka, med hvilken utvecklingen försiggår och
huru den hotar att förkväfva all annan växt i samhället.
Vid riddarhusets instiftelse 1626 räknade adeln ännu ej
mera än 108 ätter; ett släktled senare vid Kristinas
tronafsägelse 1654 hade antalet stigit till 701, således i det
närmaste sjudubblats. Och inom adelns högsta klass, grefvar
och friherrar, hade tillväxten varit än starkare, ty ännu
vid Gustaf Adolfs död funnos blott sex dylika ätter, men
år 1654 var deras antal, nästan uteslutande i följd af
Kristinas slöseri med dessa värdigheter, stegradt till 72,
en stegring hvars betydelse först blir klar, då man erinrar
sig, att dessa ätters hufvudmän af kronan utrustades med
stora ärftliga förläningar.
Tillväxten i adelns antal åtföljdes naturligen af en
betydande ökning i dess jordbesittningar. Under Erik XIV
hade adeln ännu ej innehaft mer än 15 procent af rikets
jord, vid Gustaf Adolfs död ägde den redan mer än en
fjärdedel och 22 år senare öfver hälften. Allt pekade på,
att om utvecklingen finge ostördt fortgå i samma riktning,
skulle det snarligen blifva en sanning, hvad som uttalades
i böndernas dofva klagan vid 1650 års riksdag: “Vi hafva
hört, att i andra länder är bonden träl, vi befara, att
detsamma skall oss öfvergå, där vi dock äro födde frie män.“
Till en dylik utveckling medverkade särskildt, att den
svenska adeln i så hög grad uppblandades med främmande
element. Ej mindre än 37 procent af ätternas antal vid
Karl X:s tronbestigning var af utländsk härkomst, och inom
dess högsta, mäktigaste och rikaste lager, grefvarnes och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
