- Project Runeberg -  Om samhällsklasser och lefnadssätt under förra hälften af 1600-talet /
8

(1896) [MARC] Author: Claes Annerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om samhällsklasser och lefnadssätt under förra hälften af 1600-talet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

draga adeln någon “vanbörding“ öfver hufyudet vid
ämbetstillsättningar, och adelns uppfattning af detta ords betydelse
blef den, att hvarje ofrälse man äfven var en vanbörding.
Härom hade nu varit mindre att säga, om all verklig duglighet
ock kunnat med adelskap belönas. Detta var dock ej
möjligt, men å andra sidan drefs regeringen ej sällan af
förhållandenas egen makt att taga dugligheten där den
fanns och befordra ofrälse män. Häri såg adelns flertal
ett ingrepp i privilegierna och harmades häröfver. Man
må dock ej tro, att alla sågo saken så ensidigt. Den store
rikskansleren framdrog själf i kansliet många ofrälse män,
som gjorde honom och fosterlandet heder, och då adeln
häröfver beskärmade sig, svarade han, att “den som ej
ville begynna i lilla ändan, förrän han komme till den större,
vore ej till sådant arbete bekväm“. Af Kristina själf fick
adeln vid ett dylikt tillfälle det tvetydiga svaret, att “det
skulle vara henne kärt, om adelns söner gjorde sig bekväma
till rikets tjänst genom att studera, resa och sedan börja
nedifrån och stiga per gradus“. Och när slutligen, under
den våldsamma sammanstötningen vid 1650 års riksdag
mellan frälset och ofrälset, det senare med skärpa
framställt fordran på ändring i missförhållandet och med
bestämdhet därvid fasthöll, var det nog ej utan tillfredsställelse
som drottningen efter riksdagens slut utfärdade den
förklaringen, att med ordet vanbörding “menades ingen annan,
adel eller oadel, än den som vansläktades från sin redliga
börd, om ingen dygd och ära sig beflitade, utan sin ärliga
härkomst med lättja, odygd eller vanheder befläckade“.
Själfva privilegiet kvarstod dock oförändradt och betraktades
i öfrigt af adeln som ett behöfligt värn mot ofrälsets
påträngande. Huru detta af äfven jämförelsevis fördomsfria
män betraktades, belyses ypperligt af riksdrotsen Gabriel
Gustafsson Oxenstjernas bref till brodern, den store Axel,
hvari han säger: “Jag hisnar när jag tänker, på hvilka
personer som en gång skola efterträda oss. De äro novi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:29:47 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/acsamhall/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free