- Project Runeberg -  Om samhällsklasser och lefnadssätt under förra hälften af 1600-talet /
38

(1896) [MARC] Author: Claes Annerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om samhällsklasser och lefnadssätt under förra hälften af 1600-talet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ännu så sällsynta, att Gustaf Adolf 1620 lät särskild order
afgå till ståthållarne på Stockholms slott att skyndsamligen
uppsätta en kakelugn i det rum, som var bestämdt för
Maria Eleonoras kvinnliga tyska följe på bröllopsresan, “efter“,
säger konungen, “det eljest ville däruti falla jungfrurna för
kallt“. Det är detta som förklarar, hvarför pälsverk till
nattkläder, äfvensom skinnfällar till bädden voro vanliga
alltsedan äldre tider, och att, då detta bruk nu började att
betraktas som något barbariskt, seden att ligga mellan två
dunbolstrar vid denna tid hastigt utbreder sig.

Våra dagars goda och dock billiga belysning var en
okänd lyx. I hvardagslag begagnades talgljus, ehuru i regeln
brasan torde oftast fått afgifva all belysning, som ansågs
nödig. Vid högtidliga tillfällen användes vaxljus och facklor,
de senare äfven i själfva de kungliga gemaken i en
utsträckning, som skulle förefallit oss ganska obehaglig. —
Möblerna voro till en stor del väggfasta och obekväma;
till bords satt man vanligen ej som nu på stolar, utan på
bänkar, öfver hvilka hyenden breddes, när det skulle tillgå
festligare; stolarne voro ej klädda, och deras raka ryggstöd
talade om en tid, då man ej visste hvad det ville säga att
bekvämligen vräka sig. — På middagsbordet syntes ej
någon duk i hvardagslag. Serveringen skedde på tenn,
användningen af fajans stötte redan på lyx, och en sådan
porslinsservis, som mången medelklassens familj nu består
sig, skulle då ansetts som en ovanlig rikedom. Vid stora
tillfällen utvecklades däremot i de rika husen en verklig
prakt med tallrikar, fat och kärl af silfver, hvari en ej
ringa del af den rörliga förmögenheten då var nedlagd.
Åtskillnaden i detta afseende karakteriseras på ett
förträffligt sätt af anordningarna vid Karl X:s kröningsmiddag,
där adeln undfägnades på silfver, borgarne (och väl äfven
prästerna) på tenn, men bönderna på trätallrikar. Dryckeskärl
af glas blifva allt vanligare under tidehvarfvet; för de
stora kalasen erfordrades riktiga massor af sådana, sedan
den oseden inrotat sig, att för hvarje skål slå dem i kras

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:29:47 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/acsamhall/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free