Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om samhällsklasser och lefnadssätt under förra hälften af 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förläningar af nästan furstlig betydenhet; härtill kommo
ofta betydliga krigsbyten och en ej alldeles sällsynt förmåga
att med verklig finansiell skicklighet draga stor vinst ur
sina ekonomiska förmåner och besittningar. Whitelocke
uppgifver sig ur säker källa hafva inhämtat, att
rikskanslerens bägge söner hade i årsinkomst, den yngre Erik en
summa af 480,000 kronor, den äldre Johan, som gifte sig
till stor förmögenhet, det dubbla beloppet. Och det
holländska sändebudet omförmäler i skrifvelser till sin regering,
att åtskilliga magnater åtnjöto inkomster just till samma
belopp, som Whitelocke angifver för Erik Oxenstjerna. Man
kan då förstå, att innehafvarne af de stora ärftliga
förläningarne måste haft ännu mera. Leckö grefskap
uppgifves hafva inbringat 300,000 kronor, och detta var dock
ej den enda af Delagardie-ättens förläningar; ej heller
var Leckö det största grefskapet, ty Södermöre, tillhörigt
Axel Oxenstjerna, uppgafs att vara tre gånger större.
Torstenssons stat ensamt som fältherre och Pommersk
generalguvernör uppgick till öfver 250,000 kronor; lägger man därtill
hans gods och ärftliga förläning, ser man, att han
säkerligen ock haft minst en half million om året. De belopp,
som utbetaldes till personer, hvilka i främmande länder
representerade Sverige, voro, som af nyss anförda exempel
om Torstensson synes, ovanligt höga. Och detta står ej
ensamt. Våra legater i Vestfaliska freden, Johan
Oxenstjerna och Adler Salvius, hade tillsamman 100 riksdaler
specie om dagen eller hvardera för år 73,000 kronor, hvilket
med hänsyn till varuvärdena nu motsvarar öfver 200,000.
Sannolikt hafva de förnämste stormännens inkomst hållit
sig omkring, ej så sällan öfverstigit siffran af en half million
kronor. Och härmed kan jämföras, att ärkebiskopen ansågs
äga en inkomst af 24,000 och att en professor åtnjöt 4,200,
samt att den senare ansågs hafva det rätt bra. Något
sämre hade väl flertalet af landtpräster, därest Whitelockes
uppgift är pålitlig, att de ansågos hafva från 1,900 till
2,400 kronor om året.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
