Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om samhällsklasser och lefnadssätt under förra hälften af 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
köket, som redan 1654 säges hafva vunnit insteg i alla
förnämare hus.
Det säger sig själft, att sådana massor af mat, som
förekommo på våra fäders bord, måste hafya för sitt
nedsköljande fordrat drycker i motsvarande kvantitet.
Dryckenskap var ock gammal svensk sed allt ifrån äldsta tider;
att den icke som osed betraktats, är klart däraf, att de
gamla lagarne ej kände något straff för rusighet. Och så
djupa rötter hade den slagit, att, när efter reformationen
kyrkan försökte stäfja oseden, den måste erkänna sin
vanmakt; kyrkoordningen af 1571 beklagar, att svalg är en så
gängse last, att den ej kan med kyrkotukt beifras. Alla
samhällsklasser voro begifna på dryckenskap; själfva
prästerskapet kan ej därför frias. Det låg för öfrigt i tidens hela
uppfattning, att den ej var en braf karl, som ej förmådde
dricka tappert och naturligtvis äfven tåla duktigt, och det
var långt ifrån en skam äfven för de mest högtuppsatte
att taga sig ett rus. Härför finnas bevis i mängd. Axel
Oxenstjemas egen broder, den gudfruktige, arbetsamme och
hederlige riksdrotsen Gabriel Gustafsson kunde ju skrifva
1613 till samme sin broder, att han nyss affärdat engelske
gesandten, som i tre dagar besökt honom på landet, och
tillägger: “Jag befinner mig icke synnerligen väl, utan mera
sjuk af drick, dock förhoppas mig, att de engelske icke
heller drogo alle helbregde hädan.“ Och om ett besök hos
brandenburgske kurfursten skrifver han tjugu år senare, att
han jämte sitt sällskap måst hos denne taga sig ett rus
om aftonen och ännu ett till om morgonen före affärden.
Ogier beklagade sig bittert öfver det ständiga skålandet
och förtäljer, huru han på en resa till Falun trugats med
dylikt, hvar han kommit, och att en morgon svenske
adelsmän tvungit honom att bittida stiga ur sängen och på knä
i blotta linnet dricka skålar på drottningens namnsdag.
Att dock äfven fredliga landsmän stundom motsett ett dylikt
skålande med andra känslor än nöjets synes däraf, att vid
Kristinas kröningsdag en präst lyckönskade sig och sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
