Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om samhällsklasser och lefnadssätt under förra hälften af 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
prydnad än de fat och tallrikar af tenn, hvarmed väggarne voro
prydda. Om den ryktbare Johannes Rudbeckius berättar
samme man, att då han i Västerås uppsökte honom i hans
hem, höll herr biskopen sig undan, emedan han blygdes
att låta sig öfverraskas i sitt torftiga hem bland barn och
pigor. Det är dock att märka, att äfven om Rudbecks hem
skulle varit fattigt, kan man väl betvifla, att denna
själfständiga natur skulle blygts att för främlingar yppa
förhållandet.
Om adelns utveckling tagit det starkaste intrycket af
den nya tidens föreställningar och vanor, så erbjöd
allmogens lif en alldeles motsatt bild, som tyckes förflytta
oss långt tillbaka i det förflutna. Hos bonden rådde ännu
en forntida enkelhet i skick, seder och lefnadssätt. Det är
detta, som till ej ringa del förklarar, att han, och vårt land
med honom, kunnat bära bördorna af de krig, som alltsedan
Erik XIV:s tronbestigning i 90 år nästan utan af brott fylla
vår historia. Man får härvid likväl ej förgäta, att efter
freden i Knäröd 1613 fördes dessa strider utom Sveriges
gränser och att bonden därför ej längre var utsatt för den
förfärliga hemsökelse, som ligger i att se krigets storm med
alla sina fasor gå fram öfver egen bygd. Han har därför
kunnat bära bördor, som i våra dagar skulle synas otroliga
och odrägliga, och han har förmått bära dem utan att
nedtryckas i eländet, om det ock ej alltid skett utan knot.
Med förvåning såg Ogier, då han 1634 reste genom landet,
att böndernas klädsel ej angaf fattigdom. Han säger sig i
hela Sverige ej sett någon naken eller trasig och tillägger
i anledning däraf den filosofiska anmärkningen, att om de
förnämare ej vältra sig i guld, så omkomma ej heller de
fattigare af elände. — Gästfriheten var en nordisk dygd
allt ifrån hedendomens dagar, framsprungen ur nödvändigheten
att på en tid, då hela dagsresor lågo mellan bebodda
bygder och något skjutsväsen ej fanns, hjälpa sin nästa,
för att själf i sin ordning blifva hjälpt. Ännu i detta
tidehvarf, då dock skjutsningsbesväret blifvit en sådan tunga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
