Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om samhällsklasser och lefnadssätt under förra hälften af 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var Kristinas vana under den första regeringstiden, och
ämbetsverken öppnades kl. 6. Med sådana exempel för
ögonen förstår man, hvarför Karl IX:s hofordning kunde
förlägga middagstimmen mellan 10 och 11 och kvälls
värden mellan 4 och 5. Och middagstimmen hos de store var
ännu vid seklets midt kl. 11 på förmiddagen.
Till bibehållande af enkelheten i seder bidrog länge
samfärdsmedlens outvecklade skick. Långsamheten i deras
utveckling är ej svår att förstå, om man erinrar sig, huru
glest befolkadt landet var och huru litet det producerade
öfver hvad som på stället konsumerades. Där ej mycket
finnes att forsla fram, är ej afsaknaden af vägar kännbar.
Och att rörelsen ej kunde vara stor är klart däraf, att
handeln och sjöfarten, som ju först af dylik rörelse framkallas,
ännu voro af obetydlig omfattning, och städernas fattigdom
är det mest talande vittnesbörd om huru svagt det ekonomiska
lifvet var. Deras växt är ju en vanlig mätare på
den materiella utvecklingens styrka, ty i dem samlar sig
det rörliga kapitalet, frukten af varuutbytet och villkoret
för dess stegring. Stora voro ock de naturliga hindren för
vägars anläggning i vårt land, ty väldiga skogar betäckte
dess yta, och kärr och stenbunden mark fanns i öfverflöd.
Så t. ex. ägde Tiveden, som åtskilde Göta- och Svealand,
en bredd af 10 mil och kräfde vid denna tid trenne dagar
för att genomfaras; den hade ock först i Karl XI:s tid
blifvit farbar för vagnar. Man bör dock ej alltför mycket
förvåna sig häröfver och tro, att vi sålunda voro oerhördt
långt efter andra nationer i utvecklingen på detta område,
ty äfven hos dem var det i detta afseende icke så
synnerligen väl beställdt.
Af vägar i vår tids mening fanns knappast något alls
i vårt land vid sjuttonde seklets ingång. Den tidens vägar
voro föga annat än ridvägar, som hufvudsakligen följde de
ursprungliga stigarne och därför slingrade sig backe upp
och backe ned; i lösare jordmån voro de så djupt nedskurna,
att då de nu begynte med lastfordon befaras, kunde aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
