- Project Runeberg -  Om samhällsklasser och lefnadssätt under förra hälften af 1600-talet /
61

(1896) [MARC] Author: Claes Annerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om samhällsklasser och lefnadssätt under förra hälften af 1600-talet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

praktisk duglighet och en rik, i lifvets skola vunnen erfarenhet,
som ofta ersätter en genom studier förvärfvad bildning,
hafva varit ett utmärkande drag hos den tidens svenska adel.

Man äger knappast rätt att begära att hos densamma
finna en allmänt spridd högre bildning. Det var ju först
genom Gustaf Adolf som landets bildningsanstalter så
utvecklades, att man vid dem eller genom vid desamma
utbildade lärare kunde erhålla en tillfredsställande
undervisning, och det var nästa generation, som häraf kunde skörda
frukterna. Dittills var vår adel, såsom i århundraden varit
fallet, hänvisad att företaga långa resor till främmande
länder för att förvärfva den högre bildning, som anstode
verkliga ädlingar. Och häraf har den visserligen på ett
hedrande sätt begagnat sig. Men äfven inom de rikare
familjerna reste ej alla, liksom det ej heller var gifvet, att
alla drogo den fördel som sig vederborde af dessa resor,
och den fattigare adeln hade ej råd att sända sina barn
utrikes. Vidare ställde de stora krigen tidigt ett annat kraf
på adelns söner; så fort de kunde handtera värjan och innan
de knappt hunnit sättas till boken, kallade härens behof och
vinkade stridens ära. Detta bidrager ytterligare att
förklara, hvarför Gustaf Adolf ofta klagade öfver bristen på.
dugligt folk, som kunde föra pennan, och uppsökte förmågan
hvarhelst han fann den, äfven i de ofrälses leder. Så
mycket större blifver hans ära att så ofta hafva uppdagat
och framdragit den verkliga förmågan.

Dessa förhållanden förklara emellertid, att i den äldre
generationens tid man äfven ganska högt upp kan möta
exempel på afsaknad af den bokliga bildning, som vi där
skulle förmenat vara naturlig och nödvändig. Vid
tidehvarfvets början kunde visserligen ej alla i rådet tala latin,
som var den tidens språk såväl för statsmän som lärde, och
äfven när sedan först tyska, så franska trängde fram vid
latinets sida, gällde nog detsamma om dessa språk; åtminstone
meddelar en fransk diplomat 1634, att riksdrotsen ej
förstod franska, ehuru hans medbröder både förstodo och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:29:47 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/acsamhall/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free