Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om samhällsklasser och lefnadssätt under förra hälften af 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bör dock erinra sig, att Whitelocke, själf en man af djup
teologisk bildning, kanske hade alltför stora fordringar i
den vägen samt att för hans ögon möjligen sväfvade en
jämförelse med det rika och högt bildade prästerskapet i
Englands städer. Och det skulle nog vara lika orätt att
på ett dylikt omdöme, som för öfrigt åberopar sig på
andras vitsord, grunda en allmän dom om Sveriges
prästerskap, som att döma våra skolor efter hvad han berättar
om Skara gymnasium, nämligen att där sutto trettio-åriga
skäggiga djäknar på skolbänken. Ty skolgossar af dylik
art voro då ej så ovanliga; dels togo många unga män sin
tillflykt till skolan för att undgå utskrifning, dels voro
skolstudierna ej snabba på den tiden, och slutligen har det hos
oss i alla tider ej varit något sällsynt, att bondesöner,
redan hunna långt öfver ynglingaåren, men drifna af ett
oemotståndligt kunskapsbegär, hafva satt sig vid
skolgossens sida. Och arbetet på skolonas utveckling är en af
tidehvarfvets vackraste sidor och bar redan goda frukter.
Inom svenska borgerskapet var ej mycken bildning att
söka vid 17:de seklets begynnelse. Städerna voro få,
folksvaga och fattiga; och det säges ej hafva varit så ovanligt
vid den tiden, att magistratspersoner hvarken kunde läsa
eller skrifva. Den fattigare borgarklassens barn lärde sig
så godt som ingenting; var en borgare åter förmögen, så
önskade han, drifven af svensk fåfänga, att uppfostra sina
barn till något i hans ögon bättre än den tarfliga uppgiften
att drifva handel eller idka ett yrke; att blifva präst,
krigare eller ämbetsman, det borde falla på sonens lyckliga lott.
Då, liksom långt in i senare tider, förbisåg man hos oss värdet
och vikten af att uppfostra åtminstone något af barnen inom
yrket för att sålunda bevara och allt högre utveckla det
arf af intelligens, teknisk skicklighet och kapital, som genom
arbetet förvärfvats. Och dock ju längre och djupare ett träd
sträcker sina rötter, dess friskare och starkare blomstrar
det. Ingenting vittnar bättre om den låga ställning, som
borgerskapet intog, än den, låt vara i ett ögonblick af harm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
