- Project Runeberg -  Om samhällsklasser och lefnadssätt under förra hälften af 1600-talet /
69

(1896) [MARC] Author: Claes Annerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om samhällsklasser och lefnadssätt under förra hälften af 1600-talet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

äro särskildt karakteristiska. Djupt rörande är stundom
denna naivitet, då den talar allmogens enkla språk. Hvem
kan väl utan denna känsla läsa de ord, som den gamle
bonden riktade till Kristina, när hon på Uppsala slott nedlade
sin krona: “Håll ut i tygen, nådiga drottning, och var
första häst, så länge ni lefver; vi skola hjälpa till det bästa
vi kunna att draga lasset.“ Plumpa och hånfulla förefalla
oss i bredd härmed de ord, i hvilka på 1657 års riksdag
en adelsman på riddarhuset kläder en i öfrigt riktig
erfarenhet: “bonden är som suggan, får han en gång vanan,
släpper han den icke gärna“. Säkerligen ansåg dock ingen
af hans åhörare, att i uttrycket låg någon öfverträdelse af
det skickliga eller en skymf mot bondens person. Tiden
var ej bortskämd i dylikt. Har ej Gustaf Adolf själf i ett
af sina bref till Axel Oxenstjerna tecknat sin långsamma
hemresa kring finska viken med följande uttyck: “och lider
resan som med en lus på en tjärokåpa“? Från predikstolen
var man van att höra starka saker. I seklets början (1615)
kunde en af tidens mest omtyckta andliga vältalare,
superintendenten Sylvester Phrygius, undfägna sina åhörare med
underliga prof på vältalighetens konst. Han liknar otrogna
hustrur vid “svinatråg och askefat“, “huggormar och stenbitare“,
kallar dem “helvetes dörranaglar, latsuggor, som
sofva till dess solen skiner in i middagsrummet och kunna
icke bättre vända sina händer till bohaget än en get kan
lämpa sina fötter efter en harpa“. Manspersoner, som
försmäda kvinnokönet, kallas “omänskliga böflar“, “djäfvulens
barn och helvetes fosterbockar“. Dylika starka saker
förekomma äfven i följande tider, men det är ej härefter man
skall bedöma tidens predikanter. Vill man lära känna dem
i deras prydnad, skall man taga del af vältaligheten hos
en Johannes Rudbeckius, Laurentius Paulinus, Johannes
Bothvidi m. fl. Hos dem parar sig ädel fromhet ej sällan
med ett verkligen gripande språk. Men så voro de ock
män från Gustaf Adolfs tid, och tidens storhet satte sin
prägel på personligheterna. Hos vårt folks väldiga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:29:47 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/acsamhall/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free