- Project Runeberg -  Tre berättelser /
7

(1896) [MARC] Author: Anton Tjechov Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjuksalen N:o 6 - 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vittnande om sjuklighet, men de af ett djupt,
uppriktigt lidande förfinade dragen äro kloka och
intelligenta, och i ögonen lyser en varm, förnuftig glans.
Jag tycker också om honom själf, som är artig,
tjänstaktig och ovanligt finkänslig i umgänget med
alla, utom Nikita. Då någon tappar en knapp eller
sked, hoppar han skyndsamt upp ur sängen och tar
upp den. Hvarje morgon önskar han sina kamrater
godmorgon, och när han lägger sig att sofva, säger
han godnatt.

Utom i den ständiga oroliga spänningen och det
oupphörliga grimaserandet, yttrar sig också hans
galenskap på följande sätt. Ibland om kvällarna
sveper han in sig i sin nattrock och börjar, darrande
i hela kroppen och med skallrande tänder, gå af och
an i salen mellan sängarna. Det ser ut, som om
han skulle ha stark feber. Af det sätt, hvarpå han
ibland plötsligt stannar och stirrar på kamraterna,
märks det, att han vill säga något mycket viktigt,
men som han tydligen inbillar sig, att de icke skulle
höra eller förstå honom, skakar han otåligt på
hufvudet och fortsätter att gå. Dock snart tar begäret
att tala öfverhand, och han ger sin tunga fritt lopp
och börjar tala hastigt och lidelsefullt. Hvad han
säger är förvirradt, feberaktigt, liksom framsagdt i
yrsel, osammanhängande och icke alltid begripligt,
men däremot låter det så genomgodt både i tonfall
och ord. Man hör, att han visserligen är en dåre,
men ändå en människa. Det är svårt att på papperet
återgifva hans osammanhängande ord. Han talar om
den mänskliga dumheten, om våldet, som förtrampar
sanningen, om det härliga lif, som en gång skall
blomstra på jorden, om fönstergallren, som hvarje

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:08:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/actreber/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free