Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjuksalen N:o 6 - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
intet som det gamla ordspråket säger, att man aldrig
går säker för soldatrocken och fängelset. Och ett
juridiskt misstag är, såsom rättsväsendet nu
handhafves, mycket möjligt och alls ingenting att undra på.
Människor, som stå i praktiskt ämbetsförhållande till
andras lidande, — som t. ex. domare, polismän, läkare
— bli med tiden genom vanans makt så förhärdade,
att de, äfven om de skulle vilja, icke kunna bemöta
sina klienter annorlunda än kallt och formellt. I detta
afseende skilja de sig på intet vis från bonden, som
slaktar får och kalfvar på bakgården och icke
märker blodet. Och denna formella, känslolösa ställning
till individen gör, att för att beröfva en oskyldig alla
personliga rättigheter och spärra in honom i häkte,
behöfver domstolen endast en sak — tid. Blott och
bart tid att iakttaga några formaliteter, för hvilka
domaren får betaldt, och så är allt färdigt. Och sök
sedan rättvisa och skydd i en sådan här liten usel
stadshåla, tvåhundra verst från järnvägen! Och är
det icke löjligt att ens tänka på rättvisa, då hvarje
våldshandling af samhället betraktas som en klok
och ändamålsenlig nödvändighet, och hvarje handling
af barmhärtighet, som t. ex. en frikännande dom,
framkallar ett allmänt utbrott af missnöje och hämndkänsla?
På morgonen steg Ivan Dmitritsch upp, badande
i kallsvett och redan alldeles öfvertygad om, att han
kunde bli häktad hvilket ögonblick som helst. Om
gårdagens plågsamma tankar ännu efter så lång tid icke
lämnat honom, tänkte han, så bevisade det, att det i
dem fanns ett uns af sanning. De kunde väl icke heller
komma honom i hufvudet utan ringaste anledning?
En polisbetjänt gick långsamt förbi fönstret, —
det var icke för ro skull. Så stannade två karlar i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
