Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sjuksalen N:o 6
- 6
- 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skrälle! Men då är det, som om något hviskade
inom mig: ’Tro inte det, du skall inte dö!’ . . ."
Strax efter klockan nio går Michail Averjanytsch.
I det han tar på sig pälsen i tamburen, säger han
suckande:
"Till hvilken ödemark ha vi ändå icke blifvit
förvista af ödet! Och det förargligaste är, att man
också måste dö här. Hå hå, ja ja! . . ."
*
7.
Efter att ha följt vännen ut, sätter sig Andrej
Efimytsch vid bordet och börjar åter läsa. Aftonens
och sedan nattens stillhet afbrytes icke af något ljud,
och tiden tyckes stanna och fastna öfver boken
liksom doktorn, och det är, som om ingenting funnes
till utom denna bok och lampan med den gröna
skärmen. Doktorns grofva bondansikte upplyses
småningom af ett leende af ödmjuk hänryckning
öfver det mänskliga förnuftets storhet. "O, hvarför
är människan icke odödlig?" tänker han. "Hvarför
alla dessa vindlar i hjärnan, hvarför syn- och
talförmåga, själfkänsla och snille, om allt detta är dömdt
att öfvergå till mull och till slut kallna på samma
gång som jordskorpan och sedan i millioner år, utan
mening och utan mål, kretsa tillsammans med jorden
kring solen? För att jorden skall kallna och kretsa
omkring solen, behöfs det icke alls att ur icke-varat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 01:08:46 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/actreber/0037.html
