Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjuksalen N:o 6 - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och med baler och teaterföreställningar för dem,
efter hvad det berättas i tidningarna. Andrej
Efimytsch vet, att med nutidens åsikter och tänkesätt
är en sådan skändlighet som sjuksalen n:o 6 endast
möjlig tvåhundra verst från järnvägen i en stadshåla,
hvars öfverhufvud och myndigheter alla äro
halfbildade borgare, de där i läkaren se en
öfverstepräst, som man kritiklöst måste tro på, äfven om han
skulle hälla smält bly i munnen på en. På hvarje
annat ställe skulle allmänheten och tidningarna för
länge sedan rifvit ner hvarenda sten i denna Bastilj
i smått.
"Men hvad sedan?" frågar sig Andrej Efimytsch,
i det han öppnar ögonen. "Hvad är det mera med
det? Hvarken antiseptiken eller Koch eller Pasteur
har kunnat ändra något i de bestående
sakförhållandena. Sjukligheten och dödligheten äro desamma
som förut. Man gör baler och teaterföreställningar
för dårhushjonen, men släpper dem i alla fall icke
lösa. Det vill säga så mycket som, att alltsammans
bara är strunt och fåfänglighet, och att det i själfva
verket icke är någon skillnad mellan Wiens bästa
klinik och mitt sjukhus."
Men gripen af bedröfvelse och en känsla,
liknande afund, kan han icke bevara sin likgiltighet.
Det kommer sig kanske af att han är trött. Det
tunga hufvudet faller ner öfver boken, han lägger
händerna under ansiktet för att göra det mjukare,
och tänker:
"Jag tjänar en skadlig sak och får lön därför af
människor, som jag bedrager; jag är oärlig. Men i
mig själf är jag ju ingenting, jag är endast en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
