Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjuksalen N:o 6 - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Sådan där galimatias förstår jag inte," sade
Ivan Dmitritsch doft och satte sig på sin säng.
Mosejka, som Nikita drog sig för att visitera i
doktorns närvaro, lade upp på sin säng små högar
af bröd, papperslappar och benbitar och började,
alltjämt darrande af köld, hastigt och i sjungande
ton rabbla upp något på hebreiska. Han inbillade
sig tydligen, att han öppnat en salubod.
"Släpp ut mig," sade Ivan Dmitritsch, och hans
röst skälfde.
"Det kan jag inte."
"Hvarför inte?"
"Därför att det står inte i min makt. Döm
själf, — hvad skulle ni ha för nytta af, att jag
släppte ut er? Stadsborna eller polisen skulle genast
gripa er och föra er tillbaka."
"Ja, ja, det är sant..." mumlade Ivan
Dmitritsch och torkade sig i pannan. "Det är
förfärligt! Men hvad skall jag göra? Hvad?"
Ivan Dmitritschs röst och hans ungdomliga,
kloka ansikte med dess sällsamma grimaser gjorde
ett tilldragande intryck på Andrej Efimytsch. Han
kände lust att smeka den unge mannen och lugna
honom. Han satte sig bredvid honom på sängen,
funderade och sade:
"Ni frågar, — hvad skall jag göra? Det bästa
för er vore att rymma härifrån. Men det skulle
beklagligtvis icke tjäna något till. Ni skulle bli
fasttagen. Då samhället skyddar sig mot
brottslingar, sinnessjuka och besvärliga personer i allmänhet,
så är det oöfvervinnerligt. Er återstår endast, att
trösta er med tanken, att ert vistande här är
oundgängligt."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
